Jeg følger blogger. Mange blogger. De fleste GIR MEG NOE faglig eller inspirerende, andre følger jeg fordi de rett og slett har satset og fått til noe. Og det er det Isabella Löwengrip, aka Blondinbella, har gjort. Hun er ikke ferdig med videregående engang (er det i mai) men har klart å lage Sveriges største blogg. Den begynte som en politisk blogg, men da hun innså at detaljer om hennes personlige liv ville skape en større leserskare, endret hun målgruppe og vinkling på hele bloggen sin- og vips så ble hun et fenomen i seg selv. Så da leser man om hennes samboerskap og deres kjæresterier, shopping, minglekveller, dansetimer, jobbmøter, lønsjdater med venner og/eller hennes egen assistent. Woppedido. Men jenta har altså skapt seg en karriære innen bloggeriene sine, og det respekteres. Det blir spennende å se hva som skjer når hun tar eksamen, studenten, og hva hun gjør videre. Hun har f.eks sponsorer så det tyter, men påstår hun på ingen måte er kjøpt og betalt av disse når produkter innimellom testes.
Smakebit fra dagens skriblerier og årsak til min egen kommentar om fenomenet Blondinabella:
Jag är så himla stolt över mig själv att jag har lyckats klara skolan samtidigt som att jag har haft Blondinbella AB som är ett heltids-jobb, men även min web-butik Bellme och klarat av att få fram en egen klädkollektion som kommer om en månad. Det har varit tufft och jäklar vad jag har gråtit stundtals. Det är så svårt att räcka till. Och det är nog en känsla som vi alla upplever oavsett vad vi gör.
Jeg kommer til å abonnere videre på bloggen, men tror nok det må skje noe mer med innholdet for at jeg faktisk skal lese innleggene og ikke bare titte meg igjennom hennes daglige eskapader!
Ja, selv om jeg ikke leser Blondinbellas blogg selv, så har jeg vært innom en gang i blant og innser at dama har gjort det bra for seg selv =) Står virkelig respekt av det ass